Hur använder man komma

Interpunktion handlar om användningen av skiljetecken som punkt, komma, frågetecken och andra symboler för att strukturera texter och tydliggöra deras innebörd. Det är en nödvändig del av språket som hjälper oss att förstå var meningar börjar och slutar, samt hur ord och satser hänger ihop. Korrekt interpunktion kan faktiskt vara skillnaden mellan klarhet och missförstånd. Ett klassiskt exempel är skillnaden mellan ”Vi ska äta, morfar” och ”Vi ska äta morfar” – en liten komma kan rädda liv!

Vanliga skiljetecken och deras funktion

Interpunktion omfattar flera olika skiljetecken, och var och en har sitt syfte. Nedan är en översikt av de vanligaste:

• Punkt (.): Används för att avsluta en mening. Exempel: ”Jag går hem.”
• Komma (,): Markerar kortare pauser och används vid uppräkningar, inskott och bisatser. Exempel: ”Jag gillar äpplen, bananer och apelsiner.”
• Frågetecken (?): Markerar en fråga. Exempel: ”Hur mår du?”
• Utropstecken (!): Markerar betoning, uppmaning eller känslor. Exempel: ”Se upp!”
• Kolon (:): Introducerar exempel, listor eller citat. Exempel: ”Jag gillar dessa frukter: äpple, banan och apelsin.”
• Semikolon (;): Binder samman närbesläktade sa

  •

  Kommatecken

  ,

  Kommatecken (,) är ett flerfunktionellt skiljetecken. Det anses vara det svagaste synliga skiljetecknet, som markerar den minsta avgränsningen.^[1][2] Jämte punkt är kommatecken det vanligaste skiljetecknet i skriftspråket. Vilket av dem som är vanligast i en viss textmängd beror i huvudsak på genomsnittlig meningslängd samt vilken kommateringsprincip som tillämpas i texten.

  I tidiga trycktexter motsvaras kommatecken ofta av virgula, som ser ut som ett modernt snedstreck.^[3]

  Användning

  [redigera | redigera wikitext]

  I meningar

  [redigera | redigera wikitext]

  Kommatecken har följande användningsområden enligt tydlighetskommatering.^[1]

  • Det används jämte konjunktion för att avgränsa fullständiga huvudsatser i samma mening. Kommatecken används främst om satserna är långa eller står i motsatsförhållande (konjunktionen men), och mindre ofta mellan korta satser förenade med och.^[4]
    • Laila förstod inte varför de stannade kvar, men samtidigt orkade hon inte säga ifrån en gång till.
  • Det används för att avgränsa längre adverbiella bisatser.
    • Eftersom du vägrar lyssna på mig, måste jag ta i med hårdhandskarna.
    • Jag måste ta i med hårdhands
    • 

    •

    Regler för kommatering: när bör man sätta komma samt inte?

    När bör man notera komma inom sin skrivelse – alltså när sätter man kommatecken? Grundregeln existerar att kommateringen ska underlätta läsningen. detta kallas tydlighetskommatering. I Språkrådets frågelåda står det sålunda här:

    ”Det innebär att anlända sätts mellan meningsled likt är förhållandevis självständiga, medan led såsom hör nära ihop ej skiljs åt med komma.”

    Det finns även mer specifika regler för att hålla sig till. på denna plats är några av dem:

    • Kommatera mellan leden vid uppräkningar om ni inte skiljer leden åt med mot exempel och, men alternativt eller: Hon kunde ej bestämma sig för angående hon skulle spela fotboll, sjunga alternativt gå enstaka knypplingskurs vid tisdagskvällar.
    • Kommatera mellan leden liksom du skiljer åt tillsammans med dels … dels eller ju &#; desto: Dels spelar denna fotboll, dels går denna en knypplingskurs.
    • Kommatera mellan flera huvudsatser inom samma mening, även angående du använder bindeord likt och, men eller eller mellan dem: Hon agerar fotboll vid tisdagskvällarna, dock hon skulle hellre vandra en knypplingskurs.
    • Kommatera runt parentetiska inskott: På tisdagskvällarna, då hon ägde spelat fotboll, var denna alldeles slut.
    • Kommate